Att eftersträva ett rättssäkert system för behandling av överklagningar i ärenden rörande utlännings- och medborgarskapsärenden är sannerligen något eftersträvansvärt. Det finns med all säkerhet en del gamla surdegar som ligger och möglar sedan tiden när Utlänningsnämnden var sista instans för överklaganden, men att som idag låta dessa i många fall svårbedömda ärenden avgöras i migrationsdomstolarna är i juridisk mening inte på något sätt rättssäkert.
Från och med 31 mars 2006 ändrades instansordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden. Dessa ärenden hade tidigare kunnat överklagas till Utlänningsnämnden, som var sista instans. Utlänningsnämnden lades då ned och utlännings- och medborgarskapsärendena överklagas numera till en migrationsdomstol enligt utlänningslagen (2005:716). Ett av syftena med att lägga ned utlänningsnämnden och ersätta den med migrationsdomstolar var att öka rättssäkerheten.
Migrationsdomstolarna fattar normalt beslut med en lagfaren domare och tre nämndemän som utses på samma sätt som länsrättens övriga nämndemän, det vill säga av landstingsfullmäktige i det län där domstolen finns. Politiskt tillsatta människor utan större formella krav på juridiska kunskaper alltså. Den sista överklagandeinstansen Migrationsöverdomstolen har dock en annan sammansättning. Där fattar man normalt beslut med tre lagfarna domare. I migrationsöverdomstolen finns inga nämndemän. För att migrationsöverdomstolen skall pröva ett överklagande av en migrationsdomstols beslut krävs dock prövningstillstånd, vilket i princip endast beviljas om det är av vikt för rättstillämpningen att ärendet prövas eller om migrationsdomstolen begått ett grovt rättegångsfel.
Här ser den någorlunda insatte direkt ett problem med migrationsdomstolarnas förmåga och vilja att bedöma överklaganden i strikt juridisk ordning, vilket ju är en förutsättning för att det skall få kallas rättssäkert. Ärenden där Migrationsverket efter utredning gjort bedömningen att exempelvis uppehållstillstånd inte kan medgivas och som sedan överklagas till migrationsdomstolarna kommer alltså att avgöras av juridiska lekmän som på goda grunder kan antas ha en politisk agenda motsvarande den som det parti dom företräder har. Kan det kallas rättssäkert? Knappast!
På senare tid har jag granskat migrationsdomstolarnas domar och funnit många tvivelaktiga ärenden där Migrationsverkets beslut på märkliga grunder har desavouerats. Man ställer sig nu osökt frågan hur man i migrationsdomstolarna egentligen resonerat? Utan att gå närmare in på detaljer kan man finna hur migrationsdomstolen beviljat uppehållstillstånd åt en kvinna som inte kunnat styrka sin identitet på något sätt och som enligt polisen dessutom slipat bort sina fingeravtryck för att omöjliggöra fastställande av identitet. Trots NIO försök att ta dessa fingeravtryck misslyckades man. Migrationsverket avslår, migrationsdomstolen river efter överklagande upp beslutet och tillstyrker permanent uppehållstillstånd.
Ett annat ärende gäller en kvinna som direkt efter godkänd asylprövning med permanent uppehållstillstånd tillstyrkt direkt reser tillbaka till det land hon uppger sig ha flytt från. Hon stannar sedan där i åtta år! När Migrationsverket drar in hennes uppehållstillstånd överklagar hon och hävdar att hon av olika anledningar inte kunnat lämna sitt land på alla dessa år. Migrationsverket finner det föga troligt att kvinnan inte kunnat ta sig till landets stora flygplats på åtta år, migrationsdomstolen river efter överklagande upp beslutet och låter kvinnan behålla sitt uppehållstillstånd.
Ytterligare ett ärende berättar om en familj där migrationsdomstolen inte tyckte att regeringen haft rätt att utfärda passkrav för uppehållstillstånd och därför beviljade hela familjen uppehållstillstånd ändå. Där har dock migrationsöverdomstolen konstaterat att det beslutet stod ”i uppenbar strid med lag” – ett hårt omdöme om underrätten. Ärendet återvisades till migrationsdomstolen för ny behandling. Är det rättssäkert när en domstol dömer ”i uppenbar strid med lag” som migrationsöverdomstolen formulerade sig? Naturligtvis inte!
Och så fortsätter det när man fingranskar domar i migrationsdomstolarna. Det ena mer bisarra ärendet efter det andra radas upp. En juridiskt rättssäker bedöming av ärenden får alldeles uppenbart stå tillbaka för bevekelsegrunder starkt färgade av respekive partis och nämndemans politiska agenda. Mig veterligen finns det ingen oberoende instans som granskar migrationsdomstolarnas arbete ur ett juridisk perspektiv. Detta är naturligtvis alldeles horribelt. Likväl som att andra myndigheters verksamhet granskas borde självfallet samma sak gälla migrationsdomstolarna.
En omorganisation av länsrätterna, där migrationsdomstolarna finns, är aviserad och träder i kraft den 15 februari 2010. Landets 23 länsrätter kommer då att slås samman till tolv domstolar med namnet förvaltningsrätt. Migrationsdomstolarna kommer då att finnas vid Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Göteborg och Förvaltningsrätten i Malmö. Domstolsverket har redan tillsammans med domstolarna börjat planera omorganisationen och sätter nu igång genomförandeprocessen omgående. Frågan är dock vad detta kommer att innebära för systemet med politiskt tillsatta nämndemän som skall döma i mål där en politisk agenda kan ha en stor påverkan på utslaget. Det bästa vore naturligtvis att dessa domstolar endast bestod av lagfarna jurister som förhoppningsvis har ett högre mått av integritet än vad partitrogna lekmän har.
Ursprungligen publicerad på Newsmill 2010-01-07
